Davén.se

Christian Davéns personliga hemsida.

Hur kan vi komma till rätta med antibiotikaresistensen?

16 mars 2004, för kursen Muntlig och skriftlig framställning, KTH

På grund av resistenta virus och bakterier stiger på många håll i världen dödligheten i sjukdomar som tidigare framgångsrikt motarbetats med hjälp av antibiotika. Dessa är exempelvis aids, diarrésjukdomar, malaria och tuberkulos, som tillsammans står för en majoritet av de infektionsrelaterade dödsfallen. Effekten av antibiotika är antingen att patogenerna, de smittbärande virusen och bakterierna, hindras från att växa eller att de dör. Syftet är att de fientliga mikroorganismerna ska slås ut och kroppens naturliga inte påverkas.

Med antibiotikaresistens menas att mikroorganismer som utsätts för en hög dos antibiotika överlever och fortsätter att sprida sig. Detta innebär att medlet är verkningslöst mot just dessa organismer, men kan fortfarande vara effektivt mot andra. Resistensen kan ärvas vid celldelning men även spridas mellan celler av olika art.

Huvudorsaken till antibiotikaresistenta patogener är paradoxalt nog användningen av antibiotika. All användning kan skapa resistens hos överlevande organismer, men när antibiotika används slarvigt ökar riskerna. Exempel på sådan användning är vid enklare infektioner när andra behandlingar skulle ge samma eller bättre resultat, samt alltför höga doser. Men också för små doser kan ge resistens. När en antibiotikabehandling inte fullföljs eller dosen är för låg får det resultatet att många mikroorganismer överlever med "erfarenhet" av använt medel. Dessa organismer kan då utveckla resistens mot just detta antibiotikum och blir svårare att oskadliggöra i ett senare skede.

Enligt Smittskyddsinstitutet är antibiotikaresistens ett växande folkhälsoproblem som även i Sverige kan komma att orsaka högre dödlighet och ökad sjuklighet i bakteriella infektioner. Detta medför högre kostnader för samhället i form av nya, dyra läkemedel och förlängda vårdtider. Redan idag drabbas patienter ibland av Staphylococcus Aureus, den så kallade sjukhussjukan, som orsakas av multiresistenta stafylokocker. Dessa bakterier kan utveckla resistens mot nästan all antibiotika, och blir synnerligen svåråtkomliga. I framtiden skulle denna sjukdom kunna bli än vanligare och få högre dödlighet, ett synnerligen otäckt scenario.

I många fattiga delar av världen kan följderna bli långt värre än ökade vårdkostnader. De behandlingsalternativ man kommer att kunna välja mellan är billig, verkningslös antibiotika för större delen av befolkningen och dyra, effektiva behandlingar för de som har råd att betala. Bland de fattiga kommer det då med stor sannolikhet uppstå olika infektionsepidemier. Den stora ökningen av "globalt rörliga människor" har lett till att infektiösa bakterier sprids mycket snabbare än tidigare, vilket gör att u-världens problem blir allas problem.

Huvudlösningen till minskad antibiotikaresistens är att undvika onödiga och felaktiga behandlingar. All användning riskerar att skapa resistenta organismer, och att konstant utveckla nya medel som överlistar resistensen är en utopi. För att kunna minska användningen behöver vi också minimera antalet infektioner och motarbeta omotiverad, förebyggande användning. En nödvändighet för att lösa problemet är övervakning av resistensutvecklingen och användningen av antibiotika. På så sätt kan man analysera effekterna av vidtagna åtgärder samt bevaka omfattningen av resistenta patogener.

En tänkbar lösning som faktiskt provats sedan 1950-talet är den att hela tiden utveckla nya familjer antibiotika som inga patogener ännu har utvecklat resistens mot. På detta vis skulle man hela tiden ligga steget före. Framåt sekelskiftet började man dock inse att detta inte håller i längden -- fattigare delar av världen har inte möjlighet att ständigt förnya sina förråd av antibakteriella medel.

Det nya fenomenet att använda olika antibakteriella produkter i hemmen måste stoppas eller åtminstone motarbetas. Dessa produkter är bland annat skärbrädor, strumpor och diskmedel. Förutom att de kan vara miljöfarliga ökar de på sikt mängden antibiotikaresistenta patogener genom att utsätta dem för doser som inte är dödande. Undersökningar visar att dessa nya produkter inte är mer effektiva än traditionella på att döda bakterier och därför ökar resistensen i våra hem.

Genom att minska sjukligheten i infektioner kan också användandet av antibiotika minskas. Ju mindre antibiotika som används, desto mindre resistens utvecklas. Detta kan åstadkommas med bättre hygien, ökat smittskydd och utbyggda vaccinationsprogram. Särskilt viktigt är detta i tredje världen, men också i de rikare regionerna.

Antibiotikaresistens är i många fall irreversibel, eller tar åtminstone tid att bryta ned. Under mer än fem decennier har vi på ett självbelåtet sätt skapat resistens hos patogener, och denna lever vidare och sprids till jordens alla hörn. Därför kommer vi sannolikt få leva med många av följderna under en tid framöver, oavsett åtgärder. Men i ett längre perspektiv tjänar vi alla på att tillsammans motarbeta resistens.

Länkar

”Om man vill förstå mänsklighetens göromål kan det vara till hjälp om man är klar över att de flesta av historiens stora triumfer och tragedier skapas, inte av människor som i grunden är goda eller onda, utan av människor som i grunden är människor.”

Ur Goda omen av Terry Pratchett och Neil Gaiman