Christian Davéns personliga hemsida.
Handlingar och tänkande
6 mars 2005, för kursen Kognitionsvetenskap vid KTH/DSV
Den traditionella uppdelningen i en objektiv fysisk och en subjektiv mental värld ifrågasätts av Winograd och Flores. I sin bok Understanding Computers and Cognition säger man att "den fysiska världen" inte har några objekt. Deras egenskaper existerar inte heller -- förrän den subjektiva iakttagaren reflekterar över dem.
Egenskaper hos objekt är inte objektiva eftersom de inte existerar förrän de uppfattas av en individ. Denna individ har fördomar och lever i en social kontext och tradition som påverkar hur egenskaperna tolkas.
Bakgrund
Den uråldriga rationalistiska traditionen antar vanligtvis följande:
- Vi är invånare i en "riktig värld", bestående av objekt med egenskaper. Vårt agerande sker i den världen.
- Det finns "objektiva fakta" om den världen som inte beror på tolkningen (eller ens närvaron) av någon person.
- Perception är en process genom vilken fakta om den världen (ibland felaktigt) registreras i våra tankar och känslor.
- Tankar och avsikter om agerande kan på något vis orsaka fysisk (således verklig) rörelse av våra kroppar.
Detta synsätt delar upp världen i den objektiva, fysiska världen och den subjektiva sinnesvärlden. Det vi uppfattar är alltså en subjektiv variant av objektiva fakta. Winograd och Flores menar att det inte är på det viset och denna artikel beskriver deras resonemang.
Dasein och "kastadhet"
Enligt Heidegger agerar vi oftast utan att reflektera. Vi utför handlingar utan att tänka på alla delmoment och utan att stanna upp för att fundera. När vi tar en promenad säger vi inte att vi spänner och slappnar av i vissa muskler, håller balansen, följer vägen, aktar oss för hinder osv. Vi säger att vi promenerar; det är på den nivån vi oftast befinner oss, något som Heidegger kallar Dasein, eller varandet-i-världen (eng. being-in-the-world).
Han använder också begreppet "kastadhet" (eng. thrownness) som på ett ungefär betyder att man alltid är inkastad i situationer och måste agera spontant, utan komplett bakgrundsinformation. Man har väldigt sällan tid att fundera över sitt agerande eftersom man då genom passivitet förändrar situationen och tillfället går förlorat. Dessutom har man aldrig full överblick över och insikt i hur situationen egentligen ser ut.
Subjekt och objekt
När vi tar ett steg tillbaka ur Dasein och reflekterar uppstår subjekt och objekt, där subjektet upplever eller manipulerar objektet. Men, så länge man befinner sig i Dasein existerar inget sådant. Så fort man säger att "nu trycker jag ned en tangent" har man avbrutit upplevelsen och börjat reflektera över den; innan existerade tangenten inte utan användes oreflekterat. Subjekt och objekt är alltså något som hör till teorin och inte existerar i praktiken.
Den avskilda teoretiska förståelsen är underordnad den praktiska eftersom den är en modell av vår omgivning. Våra sinnen ger direkt tillträde till omvärlden som är oberoende av vår teoretiska förståelse. Detta tillträde är grunden för vårt agerande, inte vår teoretiska förståelse. Exempelvis lär vi oss att gå genom att pröva oss fram -- helt utan teoretisk kunskap om gravitation och anatomi.
Att teoretiskt veta hur något på bästa sätt ska göras betyder inte att man kan omsätta det i praktiken. Att praktiskt kunna göra något betyder inte att man kan teoretisera det. God förståelse för teorin kan göra att man förbättrar sitt praktiska agerande, men inte utan att först nöta in ett nytt handlingsmönster.
Subjektivitet och objektivitet
En upplevelse sker alltid genom hela den tidigare erfarenheten hos den som upplever. Fördomar (eller förutfattade meningar) och tolkningar som baseras på tidigare upplevelser och kunskaper samt traditionen gör att upplevelser -- liksom kunskap -- inte är vare sig subjektiva eller objektiva. Varje individ har inte en helt unik upplevelse utan en som liknar dem hos individer i samma tradition med likartad bakgrund.
Utan fördomar kan man inte tolka och uppleva världen. De krävs för att det vi uppfattar ska betyda något för oss. Ser man exempelvis något som inte betyder något för en kommer det inte existera i ens värld. Om man senare, med mer kunskap och erfarenhet, stöter på samma sak kanske det får en betydelse genom den subjektiva tolkningen.
Det vi förstår är baserat på det vi redan vet sedan tidigare. Det vi vet sedan tidigare härrör från vår förmåga att förstå. Detta är den så kallade hermeneutiska cirkeln. Varje ny förståelse grundar sig på tidigare kunskap och är aldrig objektiv.
Eftersom vi, när vi reflekterar över våra övertygelser och antaganden, befinner oss inuti den hermeneutiska cirkeln kommer vi alltid tolka oss själva utifrån oss själva. Vi ser på varje övertygelse genom våra andra och är inte neutrala eller objektiva. Därför kommer vi aldrig kunna explicitgöra alla våra övertygelser och antaganden. Självinsikt är trots detta positivt, men en individ kan aldrig till fullo förstå sig själv.
Representationer
Om den teoretiska förståelsen är underordnad den praktiska borde en rimlig följd av det vara att vi inte nödvändigtvis behöver mentala representationer av föremål för att kunna relatera till och använda dem. Det är själva det praktiska agerandet som är viktigt, inte hur de använda föremålen fungerar. När man spikar behöver man inte ha en representation av hammaren; den blir en naturlig del av spikandet och existerar inte för personen. På samma sätt behöver man inte en representation av axelns, armens och handens muskler för att kunna slå i spikar. De används oreflekterat och tas för givna.
Sammanbrott
När något slutar fungera på något sätt börjar vi reflektera. Exempelvis kan vår hammare ha gått sönder, ordbehandlaren ha rapporterat märkliga fel eller någon blivit förolämpad när vi inte menade något illa. Sammanbrott (eng. breakdown) inträffar ofta och uppenbarar för oss hur vårt agerande och vår utrustning "ter sig" och ger oss en möjlighet att lära oss något nytt.
Enligt Heidegger är det endast vid ett sammanbrott som objekten i världen uppenbarar sig med sina egenskaper. Innan existerade de inte hos personen som "drabbades" av ett sammanbrott.
Länkar
| Allt material faller under Creative Commons-licensen.
”Om man vill förstå mänsklighetens göromål kan det vara till hjälp om man är klar över att de flesta av historiens stora triumfer och tragedier skapas, inte av människor som i grunden är goda eller onda, utan av människor som i grunden är människor.”